Vad tjänar en EU-parlamentariker?

Vad tjänar en EU-parlamentariker?

En av de vanligaste frågorna till mig är: Vad tjänar en EU-parlamentariker? Jag gillar frågan. Den tyder på en frimodighet inför oss politiker. Så, hur mycket blir det, och vad gör jag med pengarna?

Lön: 54 500 kronor i månaden, minus svensk skatt på ca 30 procent. Dagstraktamente: 298 euro, drygt 3 000 kronor per dag som man är på plats i parlamentet.
Reseersättning: ca 20 000 kronor för tur- och retur Stockholm–Bryssel. Oavsett biljettpriset.
Omkostnadsersättning: 4 252 euro i månaden, ca 45 000 kronor (vilket ska gå till löpande utgifter, till exempel telefon, resor i landet och kontorsmaterial på hemmaplan).
Dessutom: varje EU-parlamentariker har rätt till drygt 40 000 kronor per år i reseersättning för resor till konferenser, studiebesök eller andra verksamheter som inte organiseras av EU-parlamentet.

Det är en förfärlig massa pengar. Jag vill inte ha dem och jag och Eva-Britt har därför som policy att skänka bort hela vårt överskott. Vi har också verkat för att minska bidragen till oss parlamentariker. För en tur- och returresa till Bryssel betalas alltså en schablonsumma på drygt 20 000 kronor (1 970 euro) ut, trots att biljetten inte ens kostar hälften så mycket. Sedan jag började 2006 har jag fått 188 800 euro i reseersättning (11), cirka 2 miljoner kronor. Jag skulle uppskatta att jag har skänkt bort mellan 1–1,5 miljoner kronor sedan jag började (12). Pengarna går till vänsterpartiet i form av en partiskatt på 27 500 kr i månaden, samt till andra organisationer som verkar för miljö, feminism, djurrätt och global rättvisa.

Jag och Eva-Britt kompenserar också för våra utsläpp. Men pengarna ska inte gå till vinstdrivande företag som tjänar pengar på det. Vi betalar 500 kronor tur och retur för en Brysselresa (marknadsledande Climate Care tycker att det räcker med blott 32 kronor), 1 000 kronor för en resa utanför Europa. En av mottagarna är organisationen Climate Network Africa i Kenya.

Efter valet i år kommer EU-parlamentarikernas löner att höjas till drygt 80 000 kronor (7 400 euro), en höjning med drygt 50 procent från dagens nivåer. En del av den överenskommelsen är att den största delen av reseersättningen ska försvinna. Man kommer att få betalt för vad biljetten kostar samt lite till (varför detta extrabidrag ska finnas med förstår jag inte). Det är fortfarande oacceptabelt mycket pengar. Tyvärr kommer inte klyftan mellan politiker och vanligt folk att minska med denna löneförhöjning.

Man kan fråga sig varför EU-systemet bokstavligen strör pengar över sina parlamentariker. Jag tror att en inte alltför långväga hypotes är att vi blir lojalare med systemet om vi får rikligt betalt. Barack Obama berättar i sin bok Att våga hoppas hur han några gånger har fått resa med privatflyg (de gångerna lär nog bli fler nu när han får ett eget presidentplan) och hur bekvämt allting var: en privat lounge, stora flygfåtöljer som kunde förvandlas till sängar, trevlig personal och så vidare. Längre fram i boken berättar han om hur han träffade en före detta stålarbetare, nu arbetslös, som inte kunde betala en levertransplantation för sin son. Med en röst som brast berättade pappan för Barack Obama att de inte hade någon sjukförsäkring och att han inte visste om hans son skulle klara sig. Obama konstaterar: »Det var den sortens historier som man missade om man satt i en privatjet tolvtusen meter upp i luften« (Obama 2008, sid 157).

Så är det också för EU-parlamentarikerna. Med en hög grundlön, extremt generösa traktamenten samt reseersättningar som gör oss till miljonärer, måste man arbeta aktivt för att inte bli en del av systemet. Kanske skulle jag till och med kunna argumentera för att de höga ersättningarna gör mig mer effektiv, att jag blir en bättre politiker. Men Obama har rätt, det är något man missar om man spenderar en stor del av sin tid i flygplatsernas affärslounger och på bjudningar tillsammans med andra EU-parlamentariker. Att fortsätta att leva ett så vanligt liv som möjligt och skänka bort sitt överskott är det bästa botemedlet.

Noter:
11. Summan avser perioden 27/9-06 till 19/2-09.

12. När parlamentet i december 2006 tog ställning till ett förslag om att EUparlamentarikerna
endast ska få betalt för den exakta resekostnaden så
röstades det ner med hela 407 nej-röster. De EU-parlamentariker som
inte skänker bort sitt överskott blir lätt miljonärer på sitt uppdrag.