”EU inifrån – berättelser från EU-parlamentet 2006-2009” är skriven av den svenska EU-parlamentarikerna Jens Holm.
Jag träffar Jens på ett fik en solig söndageftermiddag för en pratstund om boken och arbetet i EU-parlamentet.
Varför har du skrivit boken?
Faktiskt främst i terapeutiskt syfte. Att vara vänsterpartistisk EU-parlamentariker innebär att man fylls med en massa frustration, ilska och ibland en viss dos av glädje.
Hur då?
I genomsnitt röstar en EU-parlamentariker om 6000 frågor per år. Det är en ohygglig massa saker man fattar beslut om. Allt från handelsavtal med Israel, åtgärder mot kemikalier, nya slaktregler till jordbrukssubventioner. Ofta blir resultaten dåliga och då blir man frustrerad och ilsk. Ibland kan man få igenom något progressivt och då blir man glad.
Och då behöver man skriva av sig…
Exakt, då vill man berätta för andra helt enkelt. Den största delen av boken är skriven när jag rest till och från olika möten.
Vem ska läsa boken?
Alla som är intresserade av EU, och som vill ha en berättelse som vid sidan av EU-propagandan och den torra akademiska litteraturen. Jag har försökt att ärligt berätta vad som har hänt under de här, snart, tre åren då jag har suttit i EU-parlamentet.
Vad har hänt, då?
Till exempel detta: Förhandlingar om hur klimatförändringarna ska bekämpas, irländarnas nej till Lissabonfördraget, demonstrationer, resor, ökade propagandainsatser från kommissionen, hemlighetsmakeri, lobbyism och cocktailparties.
Apropå resor, hur mycket reser ni EU-parlamentariker egentligen?
Alldeles för mycket. Vi reser nästan varje vecka till möten i Bryssel eller i Strasbourg. Jag räknade ut att jag på ett år reser drygt 10 000 mil, eller två och ett halvt varv runt jorden, och släpper ut 12 ton koldioxid, enbart på mina EU-resor.
Vad tycker du om det?
Förfärligt, förstås. Man skulle kunna ta bort minst hälften av resorna och ha videokonferenser och Internetmöten istället. Jag och min kollega Eva-Britt har föreslagit det, men det är få som har förståelse för det, tyvärr.
Vad tycker du om EU?
EU är ett odemokratiskt, marknadsfundamentalistiskt och militaristiskt projekt.
Det låter inte så positivt…
Nej, och det är det inte heller. Jag hade önskat att Sverige hade satsat mer på det nordiska samarbetet, Europarådet och FN, men så har det inte blivit. Jag räknade ut att Sverige betalar 500 gånger mer i medlemsavgift till EU än till Europarådet. Bara en sån sak.
500 gånger, kan det stämma?
Jo, 500 gånger mer. Vi betalade i fjol 60 miljoner kronor till Europarådet, men hela 30 miljarder till EU.
Du var också förste veganen i EU-parlamentet, hur kändes det?
Rätt ensamt, men kul.
Hur då?
Det är kul att politisera det som alla hittills tagit för givet; att äta animaliska produkter. Det är så här det måste kännas att vara nykterist eller att komma ut som homosexuell, har jag tänkt flera gånger. En positiv sak är faktiskt att köttfrågan har börjat att diskuteras i EU-parlamentet.
Har det blivit några resultat?
Nej, det är sämre, men EU-parlamentet är kul på det sättet, man debatterar allt möjligt. Dessutom på ett rätt frimodigt sätt. Det är kul.
Vad har varit det roligaste med att sitta i EU-parlamentet?
Parlamentet är bra som en mötesplats. Man träffar aktivister och politiker från hela Europa. Det är himla kul.
Och det värsta…
Att se hur ett väloljat maskineri av industrilobbyister, konservativa politiker och sossar som sålt ut sin själ samarbetar kring avregleringar, gemensamt EU-försvar och ett ständigt urvattnade av demokratin. Jag blir inte bara arg när jag ser det, jag blir också sorgsen. Det krävs en motrörelse!
Vad hoppas du av EU-valet?
Högt valdeltagande och många EU-kritiska röster. Att vänsterpartiet får tre mandat. Kom ihåg att en bojkott av valet spelar bara moderaterna och Sverigedemokraterna i händerna.
Vad ska du göra efter att du varit EU-parlamentariker?
Jag ska främst vara pappaledig. Sedan får vi se vad som händer. Jag vet faktiskt inte.
Daniel Sestrajcic
EU INIFRÅN 